Jag har med möda hunnit att samla det, jag hittills anfört om denna Sveriges Härtig. Det har varit nämdt med så få ord, och så stympadt i våra älldsta handlingar, att man liksom med flit vårdslösat den störrste mans minne, som Sverige kan uppvisa under hela medeltiden, och dock är jag öfvertygad, att hans bedrifter och vigtige inrättningar äro både större och flere, än jag kunnat få rätt på. Om jag gissar, att orsaken härtill varit hans sparsamhet emot Munkar, Kyrkor och Kloster, hvarigenom han var i förlust af den största egenskap, som en stor man kunde äga, efter medeltidens tankar, lärer jag så mycket mindre därutinnan fara vill, som den tidens Historia, fallen under Munkars hand och bestående i ömkeliga Annales, smakar af sina allstrares vett och begrepp, hvillke trodde intet värdigare, att komma till efterkommandes kunskap, än att den Konungen, den mannen, ricktat Kyrkor och byggt Hospitaler för friska lättingar.
BIRGER Jarl var dock icke så alldeles utan denna angelägna frikostigheten,
