kerhet emot sina Grannar, var han nog stor, att ej tro det sällt, utan det tillika vore hedradt utom sig, och allt för stor, att tro det hedradt, utan det tillika vore sällt innom sig. Ur två så stora föresattser, likså lyckelig General, som stor Regent, var han icke mindre förskräckelig för sina fiänder, än nyttig för sina undersåter, och han trodde sig ej hafva uppfyllt vidden af sitt kall, om han icke befordrade det ena, utan att försumma det andra. Långt ifrån att för en brottslig ära, störrta sig i onödiga och äfventyrliga krig, undflydde han dock alldrig nödiga och nyttiga vapenskiften, för att få nyttja en vanhederlig frid, som då den gör follket vekligt och mindre mån om ära, säkrast leder till föragt och träldom. Häraf se vi icke utan förundran, såsom ett rart exempel, samma Person, likså stor i krig, som nyttig i frid, nu grym, blodig, förskräckelig, bland skott och pilar, bland spjut och vapen, segra öfver Riksens fiänder, utbreda Svenska namnets heder, och utvidga Sveriges gräntsor, liksom endast född, att ge-
