nämligen ERIK, BIRGER, ERIK och WALDEMAR, samt INGEBORG, RICHISSA och CATHARINA. Den ällste ERIK dog strax efter födslen år 1279 [1] och blef begrafven i Upsala. Den andre BIRGER blef efter sin Fader Sveriges Konung. Han var ifrån sin späda barndom förlofvad med Danska Prinsessan MÄRTA, ERIK Klippings dotter, som blef hitförd, då hon ännu var ett barn, att uppfödas och lämpas efter sin tillkommande Gemåls sinnelag. Af henne hade BIRGER trenne Prinsar och en Prinsessa. Den älldsta af dem, MAGNUS, född till det stora hopp att blifva Sveriges Konung, och förklarad till Kron-efterträdare af Ständerna vid en deras sammankomst i Stockholm, på Mid-Sommars dagen år 1303, måste i det stället på sit tjugunde år låta sitt blod rinna, och i Stockholm lägga sitt hufvud under bödelsyxan. Den andre Sonen, som till sitt namn i historien är förgäten, har af-
- ↑ Se ERICUS OLAI Lib. III. p. 138. PERINGSKÖLD (in monum. Ullerack. p. 57.) säger hans namn icke finnas i historien; men af Chron. Vadst. (ad an. 1279) ses att han hetat ERIK.
