delar, som var MorBroder till Konung KNUTS Barn, gjorde honom, efter sin Svärfaders dödeliga afgång, till sin Jarl. Och på det vänskapen med honom måtte ändå blifva så mycket starkare, gaf han sin dotter Prinsessan HELENA, som annars redan var gången i Wreta-Kloster, till äkta åt FOLKES Son, SUNE. Men allt sådant kunde dock ej rädda SVERKER ifrån det befarade onda. Slägtskap värkade ingen kärlek emellan anförvanter: Välgärningar medförde ingen tacksamhet: Tro och löften voro bedrägeliga försåt å en tid, där förnuftet, villadt af vantro och blindt af okunnighet, föracktade de heligaste skylldigheter, för att följa de skadeligaste lärdommar och i agt taga de dåracktigaste vidskeppelser. Dem SVERKER vördade såsom sina beskyddare, ällskade som sina Slägtingar, gynnade som sina trognaste undersåter, blefvo hans mördare. I Prins ERIKS uppresning emot SVERKER, förgat FOLKE sig vara des Jarl, och SUNE sig vara des måg, och bägge sig vara des undersåter. De slogo sig på ERIKS sida, och med honom bivistade slaget vid Gestilren år 1210, emot
