KE BIRGERSSON, som altid var sin Konung så välmenande, blef lämnad i glömska, och lefde såsom enskillt ända till sin död. Det var just denne ULF, som, af någon kärlek till sin olyckelige Slägtinge KNUT den långe, beskyddade så Sonen HOLMGEIR, att, så länge ULF lefde, blef ej något slut i HOLMGEIRS sak.
De öfrige uproriske öfverhopades af Konungen med alla de förmåner, län och vänskaps-betygelser, som stodo i hans magt att utdela. Mer angelägen om ett roligt regemente, än under sken af rättmätig hämd våga straff, som kunde leda i nya försök, gjorde Konung ERIK sig en heder af att förlåta brott, som han ej vågade att straffa. Han hade en gång med sin stora olägenhet ärfarit Folkungarnas farliga fiändskap; nu ville han vinna deras vänskap, ehvad det än kunde kosta. Dels tänkte han att blidka dem genom välgärningar: dels ville han förbinda sig dem genom giftermål. Konungen hade trenne ogifta Systrar, Prinsessorna HELENA, MÄRTA och INGEBORG. Dem gifte han bort efter sina afsigter. Den älldsta, eller HELENA, förmälte Konungen med
