ULFS död öppnade en obehindrad
efter honom åtskillige af våra nyare häfdeteknare, hafva vid ERICI OLAI berättelse om HOLMGEIRS hallshuggande år 1248, och föllackteligen fjorton år efter slaget vid Sparrsättra, tyckt sig finna en stor orimmelighet och således i rättighet att vara af annan mening. Men utom det, att Sannolikheten ofta är vida skilld ifrån sjelfva Sanningen, är åtminstone en Historicus ej berättigad, att endast ur det skälet förkasta en urgammal berättelse, att en nyare kunde upptänkas mer sannolik. Den som vill jämföra ERICI OLAI anförda rum med Chron. Wadsten. p. 6. och TORFÆI Hist. Norv. P. IIII. p. 257. lärer, långt ifrån att anse såsom otroligt HOLMGEIRS länge uppskutna dödsstraff, finna alla os kunniga omständigheter göra sådant trovärdigt. Icke var man så grof eller gudlös i tänckesättet, att man kunnat hålla en yr och fräck yngling, lagd under Bödelsyxan, för ett helgon, som hade ingen annan förtjenst, än varit upprorisk och trolös emot sin Konung; hvilket likväl måst ske, där HOLMGEIR strax efter sitt brott hade blifvit hallshuggen: när tvärrtom ett fjorton års ständigt fängelse, under den tiden utvist ånger, bättring och helig lefnad, hvartill kommer en frikostig hand, som delte rundeligen ut åt Kyrkor, Kloster och Munkar å en tid, där sjelfva himmelen var fal, utan vår förundran, kunde