ta voro Tavast-Finnarne och hedningarne i Öster-botten, som nyss sades, obeqväme och orolige Grannar: de idkade ännu sina Sjöröfverier efter gamla Nordiska viset, så att man icke mindre här i Sverige, än Svenske Undersåtarne i Finland af dem ofta oroades. I synnerhet hade de blifvit grymmeligen retade af Svenska Biskoppen i Rendamecki [1] THOMAS, han var en Engelskman till härkomsten, en nitisk och orolig man, som åstadkom mycket ondt. Han hade icke allenast utvärkat sig bref af Påfven HONORIUS III. att de Christne i Finland icke skulle hafva något omgänge med de otrogna därstädes, och i synnerhet skulle de ej låta dem få lifsmedel eller andra förnödenheter; utan ock, till följe af GREGORII IX. ärhållna bref och tillstånd, ville slå under sig och sin Kyrka de hedniskas lundar och Afgu-
- ↑ När ERIK den helige allraförst inkräktade och lade en del af Finland under Sverige, och till hedningarnas omvändelse betjente sig af S. HENRIK, Biskop i Upsala, lät han uppbygga Rendamecki kyrka, ej långt ifrån Åbo, och där inrätta ett Biskops-säte, som omsider flyttes in i Staden. Se ARCTOPOLITANI Diss. de originet Religione Fennonum p. 51; 53.
