Utländskt krig kunnat vågas. Men det blef nu med des större allfvar påtänkt. Begärelsen till detta krig utbredde sig och intog hela Nationen så högt, att hvar och en likasom brann af begärelse att bevista eller åtminstone bidraga något till ett krig, som troddes föras för Guds ära [1]. Konung ERIK lät alltså emot dessa hedningar påbjuda en allmän härfärd, som af höga och låga borde bivistas. ArkeBiskop JARLERUS, för att göra värfningarna lyckeliga och sammanloppet stort, grep till den Andeliga Stats-konsten, och, i anledning så väl af GREGORII IX bref af år 1237, som INNOCENTII IV af år 1243, utlofvade en allmän syndernas förlåtelse åt alla dem, som ville bidraga till detta krigets utförande: och meddelte han samma aflat åt hvar och en, som ville låta bruka sig emot Tavast-Finnarna, som Påfven
- ↑ Rimchrönikan, pag. 21 beskrifver på
gammalt vis ej illa uti hvad allmän rörelse follket
var öfver detta kriget:
Vridna händer ok starka grater,
Vart tha aff manga Frua sedder.
Tha gäddes them, at thet var Guds heder
Ther skulde meras aff then färd &c.
