tillstånd att uppehålla sig i Norige, såsom de ock hela vintren emellan 1250 och 1251 der vistades, men de bedrogo sig alldeles i sin uträkning på hjällp och bistånd af bemälte Konung. Den nyss slutna friden emellan HÅKAN och BIRGER Jarl, och det förestående äcktenskapet emellan Konungens Son och Jarlens Dotter fordrade ett helt annat upförande af Norrska Håfvet, än hvad desse flygtige Folkungar äskade. Och när sedermera PHILIPP, KNUT den långes Son tillika med sin Stjuffader PHILIPP LAURITSSON till Runneby, korrt därefter i samma ändemål infan sig hos Konung HÅKAN, måtte han låta nöja sig med lika svar och samma öde. Ty drogo de misnögde därifrån till Dannemark, Wenden, Pomern och Mecklenburg, hvaräst de samlade follk och Skepp.
Imedlertid var allt hemma i oro, rörelse och osäkerhet. BIRGER hade underrättelse om Folkungarnas företagande utom Lands, och deras stämplingar innom rikes voro honom ej heller fördolde. Ty satte han sig icke allenast i mögeligt försvars stånd, att möta vålld med vålld, u-
