Sida:Blå oktober.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sagobrunnen.

Till hemmet mina tankar vandra,
till minnen, som jag vuxit från:
där står en skatt för mer än andra —,
den gamla brickan bort i vrån.

Ack, öfver hennes blanka skifva
så mången gång jag lutad låg
och i dess djup förbi såg drifva
ur sagans värld ett bildertåg.

Det var den underbara brunnen,
som öppnat sig för menlös blick,
och ner till bottnen var jag hunnen,
och i dess trollnäjd pilten gick.

Jag gick bland evigt gröna fälten,
där skällor pinglade förnöjdt
och herdar buro blomsterbälten
och vallarstafven var en flöjt.

— 15 —