Den här sidan har korrekturlästs
likt så mången kärlekslycka,
som med vigselringen brister.
Svalan susar fram som pilen,
skatan skrattar, anden knarpar,
jägarn vadar ut i vassen.
Pang, nu flög det säkra lodet:
anden dök att dö på djupet.
Nu jag tränger mig igenom
ut till spegelblanka fältet,
just när aftonklockans tonvåg
far med maning öfver nejden.
Mörk och spetsig ståndar stapeln
lik en munk i kapuschongen;
och bredvid på gröna kullen
glänser Dalby hvita tempel
som en flock af himlaväsen
i de sida hvita kläder.
Men hvad är det? Hör en susning,
genomträngande och mäktig,
vassens blad så ängsligt skälfva,
lugna ytan krusas, mörknar,
luften kyler, gällt det hviner,
horisonten hastigt svartnar —
mörka molnet hitåt hastar,
seglar fram som hotfull farkost.
— 35 —
