Den här sidan har korrekturlästs
Ack, smek så ömt Hans lilla fot!
Den ila skall att bringa bot,
den bana skall i enslig gång
för sanning väg bland svek och tvång.
Och smek så ömt Hans lilla hand!
Den lossa skall så tunga band,
och en gång den, med heligt sår,
all hatets makt för evigt slår...
Nu vandrar stjärnan underbar,
och änglakören klingar klar:
till Betlehem, till Betlehem,
till arma andars hulda hem!
O, helga Barn! Jag sjunker ned.
Blott du mig för från himlen fred.
Ej myrrha, guld och rökelse:
jag kan Dig blott mitt hjärta ge.
— 83 —
