Den här sidan har korrekturlästs
O, jag vet nog,
hvadan I ären,
ljusa barn från
oskuldens värld!
Kännen I väl
ännu det hjärta,
där I fordom
redden er härd?
O, I helga
barndomens minnen!
I dock söken
enslingens bo,
bjuden famnen,
full utaf gåfvor,
skänken åter
lekarnes ro.
Och mitt julbord
åter jag bygger —
strand af mossa,
spegelglassjö,
småsmå hyddor,
stenar till alper,
och däröfver
bomullens snö.
— 85 —
