99
hvilka blickade fram ur ett finskuret ansikte, omgifvet med ett kastanjebrunt hår, som tidigt börjat skifta i grått, och dessa ögon voro aldrig i hvila. De spelade omkring öfver allt och upptäckte allt. De afspeglade en ständig oro, och den lilla bestämda munnen gaf också uttryck häråt. Den kunde berätta om alla och allt, och den var icke blott van att befalla, den gjorde det så att säga af instinkt. En obeskriflig oro utgick från denna lilla ampra kvinna, och ingen kom henne nära, utan att liksom smittas däraf. Såg hon ett veck på en duk, ett dammkorn på en atenienne eller en knut på ett gardinsnöre, anmärkte hon det genast, hemma eller borta, och vid hennes sida låg ständigt en liten svart, silkeshårig ondsint King-Charles. Bijou hette han, och det hörde till Nils Görans skyldighet att, när matmodern icke hade tid, hvarje afton promenera juvelen i trädgården. Björknäs hade blifvit som förvandladt, sedan Mina Charlotta kom dit och långt därförinnan. Ty ännu under förlofningstiden började hennes inflytande att göra sig gällande. Det var, som om Nils Görans ursprungligen milda lynne blifvit skärpt genom henne. Aldrig föreföll han heller riktigt i sitt esse, då hustrun var närvarande, och en viss torr-rolighet, hvilken eljest utmärkte den få-
