108
Kolsäter eller tänka på gamle excellensen, och det var en öfvertygelse, hvilken bitit sig fast inom henne, att hade rätt varit, skulle Karl Henrik aldrig ensam blifvit ägare af detta gods. Det var icke blott förlusten af Kolsäter, hvilken grämde henne, det var minnet af den enda gång, då Nils Göran, hvilken var så betänksam och behärskad, brutit ut emot henne själf. Den gången hade verkligen Mina Charlotta blifvit skrämd och på fullt allvar gifvit vika i något, hon med all makt ville drifva igenom. Och emedan denna händelse inträffade under hennes eget äktenskaps första tid, gjorde den också på Mina Charlotta ett så mycket djupare intryck. Åtta runda dagar hade hon nämligen strax efter smekmånaden gått och grubblat öfver detta olycksaliga testamente. Under dessa dagar förminskades hvad hon själf och Nils Göran ägde och blef helt obetydligt i jämförelse med denna stora förmögenhet, hvilken så oväntadt öfverflyttats på en svåger, som hon till på köpet alltid betraktat med ringaktning. När tanken mognat inom Mina Charlotta, gick hon en kulen aprilafton beslutsamt in i sin mans rum, och väl inkommen där, sade hon på tal om testamentet: »Det beror ju på dig själf, om du skall låta saken ha sin gång eller icke.» Då spratt
