154
nan i detta ögonblick, nästan som hade hon i åratal kämpat mot en fruktad rival och ändtligen vunnit segern.
Så ohöljd var denna Mina Charlottas inre triumf, att både Karl Henrik och Brite måste märka den. Och där de sutto, var det dem som hade från allt, hvad denna ödesdigra dag händt, plötsligt den sista slöjan bortrifvits, så att sanningen i all sin fula nakenhet obarmhärtigt kom i dagen.
Men Mina Charlottas triumf skulle ej förblifva oblandad. Ty nu virade moster Olivia lugnt samman sin stickning och yttrade med en stämma, som var mycket lugn och mycket bestämd:
— Det är fasligt, hvilken verve och abandon du utvecklar i dag, min goda Mina Charlotta. Har det händt dig något roligt?
Mina Charlotta intog platsen i soffhörnet till vänster om moster Olivia, och vid dessa ord makade hon sig åt sidan. Ty den gamla frun var i detta ögonblick icke att leka med.
Moster Olivia märkte detta och njöt okristligt.
— Sitt du still, min docka, sade hon föraktligt. Jag bits inte. Men vore du min hustru och jag Nils Göran, skulle du i denna kväll få
