Sida:Bröderna Mörk.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

superat, och punschbålen stod på bordet, vände sig Nils Göran till brodern och sade i en mildare ton, än han hela denna tid anslagit:

— Jag skref dig i sin tid ett ampert bref, min käre bror Karl Henrik. Du får icke för den skull hysa ovänliga tankar mot mig.

Karl Henrik lyste upp, och han var i detta ögonblick bokstafligen för lycklig att kunna svara. Utan ett ord stötte han sitt glas mot broderns och tömde det i botten.

Nils Göran log.

— Det är tid på, att jag säger dig det nu, fortfor han. Jag är egentligen i samma predikament jag som du. Äfven jag tänker gifta mig.

Nils Göran höll på att säga något om, att han numera icke var farligt skuldsatt, och att han noga tänkt sig för, innan han tog detta steg. Men rädd att rifva ner, hvad han för ett ögonblick sedan byggt upp, teg han visligen och sade i stället:

— Den resa, jag gjort, har icke varit förgäfves. Jag har afslutat fördelaktiga kontrakt rörande brukets afkastning för längre tid framåt. Vi kunna ånyo se framtiden an med mod och tillförsikt. Och om min fästmö ej har något att invända, antager jag, att vårt bröllop kan komma att stå strax efter jul.