Sida:Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen.pdf/124

Kästerna tura wullkommeli han
Kaf stricka wörkylte Bukalen,
Pynträn wick Skårfwen å Sylta misann,
Å kruppan^[1], i Tuppan å Salen.

Jnte til änta kan känte bå Nö,
Jnt wattas åt sei, inkalunta:
Nei, tru tu mei: sin taklika Prö
Han hate, å Teken om Sunta^[2].
Warli tur Ähran han hate också
Hus alla wörnäma Keliker,
Port uta Werten wick änteli kå,
Nuck kammal, wörmöken å riker.

När han nu Hantel och Wantelen täl^[3]
J Werten ku luta å lämna,
Wick han tur Lyckan pereta sei wäl,
Tä sant, å ta måstä jag nämna:
Wakart han warte, tå ti honom pö
Han Fin uti Siukan ku stricka.
Nei: Om then kamla min Adam ka tö,
Mei Snö, å int Finä sei kicka.

Sichti å richti, tå päst wari siuk,
Han Kumman å Parnen bätäncka^[4];
Kyltika rika pa krifwa sin Puk,
Men alt åt ti Wattiga käncka.
Alla han Kodt, å Wörlåtelsen pe,
Som han sei täncka jurt illa;
Sälen wrån Herta sin Kapare ke;
Sän busta å somna så tilla!

---

65.

Pälle å Jounckje di sprakes wä där,
Hwår Ufsåls Spryingkila i Säandwyika jär.

Når | Cåmarern | Uti | Koungli Kryigs-Colegio, | Den | Oumikji Höigäachtäde Herrn | Herr NIJHLS | BURMAN, | Skull’ astad å sta Breugåm | Wä Di | Hiskjelig Dygdfäagrä Joumfro, | Joumfro EVA | MARGARETA | REFTELIA | Uti Ufsåla, | fyridröyi | gjönung | Jn einfållda Leul-Bou. [Den 1 jan. 1736].

O! Himmel Hög, gif Nåd, Wälsignelse och Lycka,
Lät thetta Brude-Par ey motgångs Böljor trycka!
Sjelf Himlen låfwar Them stedz fägnad utan Pust,
Tills The förnögde få gå inn i ewig Lust.

|| Ufsåla | Präante wö Jäannes Höjer | Koungli Acad. Bouktr.

  Pälle.
GOu qwel, kjäre gräanne, hwå höir do nyit spörjes?
  Jounckje.
Cåmarer Burmanno neu gjäsbå skåhl börjes:
Pälle, kom fållg mäg, wist skåhla wä gåapa.
  Pälle.
Jounckje, do jär ju do rätt in aräapa^[5]:
Nou wäit do hä, wä hin fremmonde jära;
Hwå skåhl dåhltitta^[6] bland Pafouglan gjära?

på samma Sätt som Turckarne, mäst kastade Fötterne under sig i kors, då han skulle sitta.

1. Ett slags Kårf som lägges på Kåhlblad, i Form af tiåcka Kakor, och gräddes i Ugnen.
2. Är äfwen ett af des egna Jnfällen.
3. Ett rent Finskt Ord, som sig ibland oförmodeligen insmyger, är på Swenska: här.
4. Med des Förordnande om Egendomen.
5. Aråapa: kallas then, som talar något oförståndigt.
6. Dåhltitta, en liten Sparf, som eljest kallas Tallteta.