Den här sidan har inte korrekturlästs
Ojamt wåhl jamt oänlä wähl,
Såm hwår å en kan wätä,
Då såm Här Forsstedt kom i fähl
Mä stör å minner bätä,
Såm finnes kan ti Enkjens gåhl
Frå Gull å Sälf mä tint[1] å skåhl.
Såm hwår å en kan wätä,
Då såm Här Forsstedt kom i fähl
Mä stör å minner bätä,
Såm finnes kan ti Enkjens gåhl
Frå Gull å Sälf mä tint[1] å skåhl.
Å alt ske byttes mitt i two
Håstrån å Mannä millä:
Hån för int haft kom seg te bo,
Bå stohlän benckj å hilla:
Ja Folckjå Kröter, Drenj å Taus
Bå Swyn å Ku å Ställ å Faus.
Håstrån å Mannä millä:
Hån för int haft kom seg te bo,
Bå stohlän benckj å hilla:
Ja Folckjå Kröter, Drenj å Taus
Bå Swyn å Ku å Ställ å Faus.
När ingen fätäs inge grånn,
Ja int en gång grot-twårå,
När Spissän ha bå äll å brånn,
På omna[2] ligg bränkårå,
Å two alt nyty justament;
Då wåhl alt såmå jamt exslent.
Ja int en gång grot-twårå,
När Spissän ha bå äll å brånn,
På omna[2] ligg bränkårå,
Å two alt nyty justament;
Då wåhl alt såmå jamt exslent.
Tient ha hwån Brågåm thålf år rånn
Sen Håssbån hull å trohlä,
Te såmnä hahn[3] fål int lagt blånn,
Mähn Hän ha gådt i Scholä,
På Hannels wäsnån: i si Bok
Fåhlt debit, crebit såm en klok.
Sen Håssbån hull å trohlä,
Te såmnä hahn[3] fål int lagt blånn,
Mähn Hän ha gådt i Scholä,
På Hannels wäsnån: i si Bok
Fåhlt debit, crebit såm en klok.
Så får Hän därmä nå pån slåmp
Heers-måhlti taf Håssbånnä.
Jo seg me te hahn wö nån tåmp,
Hahn fåttä ingälånnä;
Män Häns hulheit ha giohldt den måhn,
Såm Hän i Husän wören Såhn.
Heers-måhlti taf Håssbånnä.
Jo seg me te hahn wö nån tåmp,
Hahn fåttä ingälånnä;
Män Häns hulheit ha giohldt den måhn,
Såm Hän i Husän wören Såhn.
Jnt kan nån sääj de Brurä Hu
Ha gådt på Hannels lerä,
tåhlf år fjohltän hellä siu,
Twijl rätt åm någåderä;
Män säh! når Hu weg ut e lo,
Så ske int Forsstedt wägä two.
Ha gådt på Hannels lerä,
tåhlf år fjohltän hellä siu,
Twijl rätt åm någåderä;
Män säh! når Hu weg ut e lo,
Så ske int Forsstedt wägä two.
Den rejä Hahnä seg bekant,
Så Hu kun utän möä,
Åm Hu just int ha fådt nån Jamt,
Seg wähl å rånla föä:
Ja daglä dags taf sen Kråmbu,
Såm two, fäm in, å ut släpp siu.
Så Hu kun utän möä,
Åm Hu just int ha fådt nån Jamt,
Seg wähl å rånla föä:
Ja daglä dags taf sen Kråmbu,
Såm two, fäm in, å ut släpp siu.
Män two gång bätter ehn[4] då bäst,
När dä wåhl lagt te såmå.
Si en gång mykji giär int mäst,
Män two. En Kall å Kånå[5]
Dåm giär åss just e jamt e par:
Å då wåhl siählfwe texta klar.
När dä wåhl lagt te såmå.
Si en gång mykji giär int mäst,
Män two. En Kall å Kånå[5]
Dåm giär åss just e jamt e par:
Å då wåhl siählfwe texta klar.
Omykji kuunn ein slaper mer
Brurfåhlkjän te berömän,
Män kanskje häjle Laye ler
Å seg, hän rääj ti drömän;
Weit hwårskjen tählä hält hel hähldt
Hwådt tökö gådt e Fåhlkj e wähldt.
Brurfåhlkjän te berömän,
Män kanskje häjle Laye ler
Å seg, hän rääj ti drömän;
Weit hwårskjen tählä hält hel hähldt
Hwådt tökö gådt e Fåhlkj e wähldt.
Så går mä därmä her ifrå.
Mä sleke tack såm wånkes,
Å öönskj Dåm lyckä omänpå:
Ja, de alt gådt ske sånkes
Bå öfwö, pyny[6], ränt i kring
Wählfohlä såm e skjyhl å ring.
Mä sleke tack såm wånkes,
Å öönskj Dåm lyckä omänpå:
Ja, de alt gådt ske sånkes
Bå öfwö, pyny[6], ränt i kring
Wählfohlä såm e skjyhl å ring.
