de kallades. Sådana betsel användas för öfrigt ännu i dag här och där på ön.
Ungmansdrängarna stiga in i brudhuset och få »ti bästar» samt upplysas samtidigt om hvilka, som skola bjudas. Så börjar färden. Med sina stora »smällsvejpar», som skola hafva röda skaft, stundom omvirade med hvita skinnremsor, samt en lång hvit lädersnärt, ytterst försedda med ett hampsnöre till smäll, gifva de nu ett par väldiga klatschar. Så bär det ut genom gatgrinden en åt hvart håll, hvarvid brudens marskalk alltid först rider till prästgården. Bröllopsbjudaren igenkännes alltid på de täta pisksmällarna. Han spränger fram på sin ystra springare i vild fart; när han möter någon, smäller han med piskan; när han far förbi ett hus, smäller han med piskan; när han kommer i gård för att »främme sitt ärende», smäller han. När han far likaså; när han rider ensam på skogen, smäller han äfven — för att bryta den enformiga tystnaden. Det hela ger intryck af ung, spänstig kraft, af glädje och eld och lif — sådant det just anstår den fest han förbereder.[1]
När nu bröllopsbjudaren kommit i gård och stigit af hästen, dammar han först af sina stöflar med en för ändamålet medhafd papperslapp eller med näsduken, om han håller sig med sådan, så frågar han om värdfolket är hemma. Han stiger sedan in i stugan och slår dem i hand, som han skall bjuda. Går sedan och ställer sig vid dörren samt uppläser sin läxa af t. ex. följande lydelse:
»Frid och glädje vare öfver detta hedervärda hus!
Ifrån första skapelsen allt intill nu har Gud haft höga och visa afsikter med människan, hvilket daglig erfarenhet bevittnar. Han
- ↑ Utom anhöriga bjudas naturligtvis de närmaste grannarna. För detta ändamål är socknen indelad i ett visst antal bidlag eller budlag. Ett bidlag består af ett större eller mindre antal gårdar i socknen, hvilka sinsemellan hafva skyldighet att bjuda hvarandra, men utom bidlaget har man inga skyldigheter. Bidlaget utgör äfven på annat sätt en gemenskap t. ex. vid ystningen (se ofvan) och motsvarar möjligen äldre byalag eller byar. Som exempel på bidlag kan nämnas Valls socken, som delas i två bidlag, det ena väster om kyrkan, Västa-Vallar, det andra öster om kyrkan, Austa-Vallar. Eksta socken delas först i Kyrkbyn och Aikstvästre. I kyrkbyn äro tre bidlag, bestående hvardera af tre gårdar 1) Qvie, Sigers och Lärdarfve, 2) Uggårds, Grymlings och Lillgårds, 3) Mellings, Rundarfve och Stjärnarfve; i Västre äro tre bidlagen sex.
