efter svenska Kyrkoordningen förändra». Det är lagstiftningen, som fått gripa in och här som på många andra håll »för uniformitetens skull» blifva förstörare och nyskapare.
Detta är emellertid icke första gången, som »brudebånget» tilldragit sig rättvisans uppmärksamhet. Redan i Gutalagen hafva vi det bekanta stadgandet om »Vagnicla ferþir»[1] och under 1500- och 1600-talen äfvensom en god bit in på 1700-talet hafva vi i kyrkliga stadgar, i domkapitelsbeslut och visitationsprotokoll ofta påminnelser rörande det, som bör iakttagas vid bröllop m. m. På samma gång dessa som sagdt hafva till sin uppgift att förvanska och utrota, äro de dock synnerligen viktiga, enär de före 1683, då Spegels Rudera Gothlandica skrefs, äro de enda källorna för studier rörande gottländska bröllopsförhållanden.
Den äldsta af dessa stadgar är afskrifven i en Copiebok i Visby domkapitels arkiv från 1611, men dess stadganden åberopas såsom tillkomna i Jens Bildes, Christopher Walkendorphs och Emmicke Kaases tid, hvarför den väl torde kunna sättas tillbaka till 1560—1571, då den förstnämnde hade ön i förläning, eller med all säkerhet till tiden före Emmicke Kaas’ afresa 1584. Stadgan innehåller åtskilliga öfverflödsstadganden samt berör sängledningen.
En stadga af 1587 innehåller upplysningar om dag för bröllopets firande och om mageridten.
Stadgan af 1606 har en del uppgifter, som delvis komplettera 1587 års stadga.
Det äldsta protokollsutdraget härstammar från 1594, det yngsta från 1711.
Från år 1683 äro vi emellertid lyckligare lottade, i det vi från den tiden i litteraturen få beskrifningar på bondbröllop, och dessa äro icke så fåtaliga, som man vore böjd att tro. Början gjordes af
Rudera Gothlandica ɔ: Guthi Lands Kamr af superintendenten på Gottland Haqvin Spegel 1683, tryckt i Visby 1901, där i I Boken Cap VI: 6 lämnas en kortfattad beskrifning af bröllopet fram till vigseln. — Sedan följa de andra skildringarna med ungefär jämna mellanrum.
Gautauminning, 1732, af Lars N:son Neogard har i 4 kap. 17 § en kort, men särdeles värdefull beskrifning på ett bröllop från 1700-talets förra hälft. Manuskriptet, som förvaras i Visby läroverks bibliotek, har tyvärr icke varit disponibelt för utlåning, hvarför jag endast känner det genom de hos Säve anförda noterna samt genom ett utdrag gjordt af teol. d:r Pehr Säve i Roma bland de Säveska samlingarna i Uppsala.
- ↑ Gutalagen, hskr B., ed. Pipping: Gottländska studier sid. 39.
