Sida:Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1906).djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
89
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND.

upp» samt förrätta de gröfre sysslorna. Allt sker under glam och glädje, under skämt och klingande skratt, och kan någon af sårkarna en stund stjäla sig undan de öfriga och komma in på ladan för att hjälpa tösarna med att knipsa af löfven eller riset, försummar han aldrig tillfället, men vanligen blir han snart ertappad och utsläpad till sitt arbete. Man går i glad förväntan på de kommande högtidligheterna, och ofta är dagen före bröllopet för ungdomen den roligaste under hela festen.

Inomhus stegras brådskan till en förtviflad fart; vid, 5-tiden — otendagstid — börja sänningarna komma, och då skall sänningfolket ha sin berättigade tillsyn. Sänningar kallas de matvaror, som af bröllopsgästerna, såväl närboende som »langfärdnes», medföras till bröllopshuset. För att föra sänningarna använder man ofta stora korgar, sänningkorgar, som äro enkom afsedda för detta ändamål. Det är nu någon af ungdomarna i gårdarna, som får gå med sänningarna, vanligen tjänstfolket, men stundom äfven dottern i huset, hvilken då bjudes till bröllopet, såvida hon ej förut erhållit bjudning. Hon medför ett spann mjölk eller en flaska grädde samt sänningkorgen med t. ex. följande innehåll: 3 st. stora hvetekakor, en rispannkaka — på vissa håll »äppelpångkake» — ett par marker smör, omkring 20 stycken stora saffransbullar samt därjämte en vacker fårstek och om så kunde fås färsk fisk. Släktingarnas sänningar voro i allmänhet rikligare än grannarnas.

Sänningfolket trakteras med kaffe samt kvällsmat, som åtminstone på vissa håll ätes före den vanliga kvällsmåltiden vid ½ 7-tiden, och i hvilken alla deltaga. Det serveras smörgås, limpa eller hvetebröd, ansjovis, kallt kokt kött med senap samt aptitssupen och därefter pannkaka. Klädningsfolket, som nu haft ett litet afbrott i sitt maktpåliggande göromål, får nu ge sig ut igen, men fram emot 10-tiden blir det nytt matbud; nu skall »måjgråjten» ätas. Det är nu den ordinarie kvällsmaten, som ätes, och som innebär, att nu bör det egentliga arbetet för dagen vara slut. Efter smörgåsmat, bestående af bröd och smör, ansjovis och kött — som förra gången — inbäres hufvudrätten, gröten. Denna utgöres alltid af risgrynsgröt, och under kokningen har man instoppat en mandel eller böna, ibland