det i Jens Bildes stadga, »da haffer mandt saa besluttett for forargelsis skyldt att affvinde att Brudtgum oc Brudt maa gaa till Gudts Bordt om de ville neste eller anden Søndag før eller effter Brylluppett eller oc naar første gang liusis for dennem, effter saa som leyligheden sig begiffue kandt.» Vidare läses i samma stadga »Om Brylluper, Barsel och andre Giestebud»: Till att förekomma den nu vid sådana tillfällen brukliga, oskickliga och öfverflödiga bespisningen stadgas, att det endast får vara ett skinkefat på hvarje bord, hvilket fat skall gå långs nedåt bordet liksom i staden; ingen måltid får räcka längre än tre timmar. Om köksmästaren eller skaffaren häremot felar, skall han böta till Kongl. Maj:t 5 gamla daler. Sättes mer än ett skinkfat på hvart bord, skall husbonden. böta 5 daler, mer eller mindre, allt eftersom han förmår. Äfven dessa förbud skola uppläsas från predikstolen, då det lyses tredje gången.
Öfverflöd i mat och dryck förbjudes äfven i 1606 års stadga, där det läses:
»1) I Visby skola ej flera gäster bjudas än 12 par i det mesta och skall bröllopet intet längre vara än till om Måndags afton och om Tisdagen skall all bröllopskost hafva en ände. — — — Ingen mera mat får frambäras än till det högsta 8 rätter. Detsamma skall ock iakttagas på landet hos probstar, präster och domare.
2) På landet hos allmogen får icke bjudas mera än 10 par folk allenast 2 dagar och 6 rätter — — —.»
Här liksom öfverallt annorstädes har lagen intet kunnat uträtta. Först i våra dagar har någon minskning med afseende på rätternas mångfald inträdt, men det oaktadt är bröllopsmiddagen dock mer än rikligt tilltagen. Gästerna själfva fatta emellertid sin uppgift på det mest samvetsgranna sätt, och det är en lust att se alla dessa friska och sunda människor, som äta till det otroliga utan att få magkrämpor.
»Hjär vankar lägge lif, när kalar haldä hus
Qvinfolki gåime mat u ban ga stinn sum lus»
är ett ord, som ännu i dag illustreras vid hvarje bondbröllop på Gottland.
