Hoppa till innehållet

Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19



2.


Den 17 November.

Salongsbänken, hvarpå jag låg, var hård och obeqväm, och jag sof ej mycket. Ej heller va­kade jag; ty en menniska vakar, enligt min åsigt, ej längre, än hennes själ är i full verksamhet, och iefver, enligt samma åsigt, ej längre, än hon va­kar. Vore en sådan theori gällande, skulle beräk­ningen af vår lefnadsålder utfalla bra knapp, emot hvad nu är händelsen. Mången sjuttiåring blefve då reducerad till en fjorton dars gammal barn­unge.

När det dagats, gick jag upp på däck och skaffade mig en kopp kaffe. Då jag skulle njuta dess sista droppar, kom mitt hufvud i fyratiofem