Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
109


682.


Min trogneste K. Broder.

Det war en ewig osanning at jag skrifwet till min Bror ärligare än till Hr Baron Hårleman; men det är wist at jag skrifwit friare. Man tors intet lika språka med Fader och Broder.[1] Tordes jag så skrifwa, som jag ofta hade lust, så sparkade han mig för änden at jag stupade ned för alla trapporne.

Kiäre Bror tro på Gud och ej på Moro.[2] Gud har giort naturen så lik sig; sådan i dag som i går; såsom Gotland wäxte i går, så wäxer det i dag; fordom war det allenast 2 öar; Torsburgen och Hoburgen. K. Bror huru skulle underjordisk Eld föra snäcker ifrån America hit till wåra stränder; underjordisk eld gifwes ej så mycken, som wij tro; han kan aldrig döllia sig, utan måste altid ryka wid Eldsprutande berg. jag hade lust språka med M. Br. en hehl natt och dag här om, där jag fingo så mycken tid at tala med M. Br. här i werlden. wij bo tillsamans, få doch aldrig råkas.

jag tror knapt jag har några ärter,[3] ty träden äro små, men en half tjog små träd skall han med första wårwatn af dem få till skänks.

Cyclamen har jag ej mer än 2 rötter.

jag tror wist här woro mycket att få för apothekare. Gud beware oss. ja mer än mycket.

Lär honom at giöra opium; han får det hos oss så godt som i Turkiet skulle jag tro.

en area så stor som mitt hus i Upsala, skulle kunna på 2 åhrs tid gifwa för 3000 plåtar Marum verum.

Intet glömer jag M. Br. när örterne inklistras, om älliest de någonsin blifwa inclistrade.[4]

Hälsa mine Gynnare. Lef min uprichtige wän.

jag är
 
Ups. d. 24 Nov.
1745.[5]
Min Broders
lydigste tienare
C. Linnæus.