Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

52

jag wiste, hwilken den franska Doctorn war, och huru Änkedrottningen blifwit illa til mods, när hon hördt en fransos blifwit kallad, huru hon förl. Lögerdag skrifwit til Prinsessan at afråda henna förlita sig på en fransk Doctor, som gemenl. äro så begifna på åderlåtning; Och huru han jemwel förl. Lögerdag skrifwit til sin Bror, att fråga efter sakens sammanhang. Jag berättade honom, thet samma kiöpman sagt, det jag skulle wara föreslagen, och at det måtte wara orätt hördt af fruentimren. Lade jemwel til, at jag intet wet något ytterligare deraf, och at jag intet sökt derefter, men trodde mig i all händelse wara i stånd, at så wel tjena Hans Kongel. Höghet, som någon af dem här föreslagna. Dr Muzelius,[1] til Exempel, til hwilkens öfwersändande allenast felade Kungens lof för honom at resa. Jag kiänner mannen. At jag eij sträfwade efter den sysslan. Men efter som jag wet, at hennes Kungel. Höghet har önskat hafwa en Accoucheur, åtminstone en som har någon insicht deruti. på det man eij måtte wara förbunden at wid förefallande måhl låta komma en ifrån främmande orter. Om jag finge LifMedici lönen, elr en Pension at resa til Strasbourg och på 12 åhr eller mehr ytterligare öfwa mig deruti, thet är alt hwad jag önskar och åstundar. At i den händelsen en annan skulle blifwa Lifmedicus, så wore dock en, som är kunnig i accouchement, jemwel nödig. Jag wäntar Herr Professorns goda råd, och anhåller ödmiukast, at Herr Professorn giör häraf nytta wid förefallande hos höga wederbörande. Jag twiflar eij, thet ju brefwen med sista Posten hafwa giordt buller, och olagat anläggningarna.

Jag wet, hwad det är för et capricieust djur fortuna medici apud magnates, i synnerhet om jag skulle den påtwingas, eij hafwande med mig såsom Marckskrijare en bok af deras namn full, som blifwit curerade. i synnerhet när jag hafwer owänner, som bara wänta tilfälle at störta mig. I så fatta omständigheter, min Gunslige Herr Professor, tror jag är bättre hafwa i början giöra med smått folk, och genom dem såsom den rätta gången, komma småningom up til de stora. Så har man stadig grundwal at bygga på.

Bokhandlaren Haude skulle hafwa lust, tror jag, at uplägga Herr Professorns Swenska djur och örter. Han begiärar weta, huru mycket det är, hwad papper och tryck, huru många figurer &c., &c.: med et ord omständigheterna af uplagan.

Jag får sällan se Prof. Gleditsch, så occuperad är han med sin horto. Dr Lieberkühn har wist mig vegetationem seu palingenesiam putatam Euphrasiæ.[2] Will man hielpa inbillnings krafften, så tror man sig se något, som liknar Euphrasiæ. Eljest är han rätt missnögd med Preussen, för några ledsamheter, som han hafft sedan en dog, som han