äfven angripit denna kust. Deras språk är en Arabisk Dialect, som låter manligt, och hvilket de tala och skrifva fullkomligen väl. En vid namn Job Ben Salomon, som var någon tid i England, skref der en copia af Alcoran, efter minnet. Deras klädebonad består i ett kläde, väfvet på deras sätt af bomull, svept rundt omkring höfterna och låren, för at tjena i ställe för benkläder; och öfre delen af kroppen är betäckt med et större kläde eller duk, nyttjad såsom mantel, kastad öfver den vänstra axeln, och indragen under högra armen, som alltid är blottad, om det icke är regnigt eller kallt. På hufvudet bruka de en liten rund mössa, såsom Finnarne, utaf färgadt bomullstyg, ganska väl sydd; fötter och ben äro bara.
Som de äro mästare at arbeta i läder och skinn, hvilka de förstå at ganska väl bereda och gifva åtskilliga färgor, samt skära i allahanda slags remmar, som skulle gifva alla våra Europeiska Remsnidare hufvudbry, så hafva de alla sina vapen klädda med färgadt läder, obeskrifligen nätt arbetadt til baljor och koger, med fint flätade remmar och tofsar at hänga dem uti. Under armarna hänga små tunna väskor, förträffligen väl arbetade, hvaruti de bevara penningar och andra småsaker, äfven
