nog långa bref, om jag ville säga Er alla de uptåg, hvarmed de framkommit för Gouverneuren och de mångfalldiga debatter, som varit dem emellan.
De hafva äfven påstått at få sända delegater til London med klagomål, ehuru orimliga de i sjelfva verket äro. Ännu har icke något tilfälle yppat sig, och jag är öfvertygad at de skola misslyckas, om de icke ångra sin galenskap.
Det är en ojäfaktig sanning, at de af Compagniet åtnjutit alla de förmåner, hvilka dem blifvit låfvade, som varit i mänsklig magt at upfylla, hvilket förorsakat Compagniet många icke beräknade kostnader, som det icke varit skydligt at vidkännas efter dess förbindelse och löften; men hvilka det varit omänskligt at undandraga sig. Föreställ Er M. H., at blifva bragt, med hustru och 5 til 6 barn, uti en ödemark, der man måste hugga sig in i skogen, för at få plats til at upsätta en koja. Föreställ Er ännu, at ni kommer ifrån et land, hvarest ni med möda kunnat erhålla lifsuppehälle, och hvarifrån ni icke kunnat medbringa det mindsta af lifsförnödenheter! Sannt är at de svarte erhöllo kost så länge de voro om bord; men skulle icke dessa människor äfven lefva i land? fordrar icke hvar dag nytt underhåll? jorden, som
