trärötter. För at blifva säkre för regnet, göra de sina tak ganska spetsiga, hvilka täckas med torrkadt gräs, mycket gröfre än vanlig råghalm, som ock fastbindes, med sina rotvidjor, och stå i mannaålder, och de äro under dessa tak obedragne under de mest förvånande regnskurar. Midt under denna runda hatten upsätta de et fyrkantigt hus, af smalare störar, som indrifvas i golfvet på en alns afstånd ifrån hvarandra. Detta blir så stort, at det lemnar utom sig på alla sidor 6 fot, til de yttersta stockana som upbära taket. Derefter flätas emellan de för sjelfva rummet utsatta störar, med tunna och sega träspjälor, nästan såsom Finnarnas Pörtstickor, hela väggen full, så tätt som de kunna tryckas til hvarandra, nerifrån ända til taket, som på rummet blir platt, af uplaggda bräder. När nu alla fyra väggarna blifvit upfyllda med inflätningen; så öfverdrages hela rummet på bägge sidor med murbruk af ganska hvit kalk, den de bränna af den ofantliga mängd ostronskal, hvaraf alla stränder äro fulla, så at det får anseende af stenhus, och blir ganska tätt. Öpningar lemnas för två dörrar, midt igenom huset; fenster anses onödiga. Den delen af jordbädden, som man lemnat rundt omkring sjelfva rummet intil stockarna som upbära taket, blir för dem i ställe för Balcon, hvarest de öfver dagen
