slingor av rosor och förgätmigej, Amors eller som det i äldre tider hette Astrilds fackla och pilkoger (fig. 2) växla med upphöjt broderi i crépe och silkessniljor, tambursöm, paljettbroderi o. s. v. »Med nöije och frihet jag knijter mina band», lyder inskriften på ett par strumpeband från 1700-talet, fig. 3: 1, och å ett annat av fru M. E. af Petersens, f. Gother, år 1797 burna läses å det första: »Aimer avec franchise», och å det andra: »C'est toujour ma devise», fig. 3: 3. Den sengustavianska tidens band växla med svenska och franska inskrifter. Senare tid nöjer sig i allmänhet med att enbart utsätta bärarinnans initialer, försåvitt någon inskrift alls förekommer. Från förstnämnda tid förskriva sig även följande bandinskrifter: »M. Christinas täcka hand — Knyter dessa band» (fig. 3: 2) och »Vous naurez jamais damis — plus sincere que je le suis». De senaste i museet befintliga, med inskrift försedda banden buros år 1825 av fru Sophie Meyerson, f. Schück, och å dem läses: »Souvenir — de tes amies», fig. 7: 1.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 2 i filen Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig 2. Brudstrumpeband. Sengustavianska tiden. Målning å vit sidensars. Nord. M. 119,958 a, b. |
Från år 1799 finnes ett par strumpeband liknande de ännu på landsbygden brukliga, ett nära på halvannan meter långt i rött, vitt och grönt vävt ylleband med följande invävda inskrifter: »När eder fot av kiärleks lagar kan hindras mer at wara fri, må dessa band i glada dagar kring edar ben få knutna bli. Eleonora Palmgren. — Ert täcka ben i fängsel sätt let icke twånget er förfära, det är iu liuft, det är iu lätt, när kiärlek smider, boior bära. Anno 1799. Den 11 i nästa månad.» Fig. 4.
