Sida:C. J. L. Almquist såsom Nyromantiker.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19

och glada budskapet till spillo gifvet, ett öde som ju föröfrigt drabbar alla tendens-dikter, och att corpus delicti bör hänföras dit, lär väl vara afgjordt oaktadt alla Furumos spetsfundiga invändningar.[1] En viss tendens — en viss grundriktning — fins ganska säkert i hvarje gediget konstverk, fast nyromantikerna ville praktiskt bevisa motsatsen; men tendensen bör, såsom någon uttryckt sig, ligga dold, lik tråden i perlbandet. Så fort något doktrinärt bryter fram, är illusionen förbi; vi befinna oss då i prosans verld, bland abstraktioner och förkroppsligade teorier, ej bland handlande personer med individuelt lif. — Den lätta, lekande stilen förlänar i början ett visst behag åt Sara Widebeck och den ungdomsfriske sergeanten; ångbåtsresan med sina små äfventyr är af muntrande beskaffenhet, allt är ännu rätt oförargligt; småningom anar man dock oråd, luften blir qvalmig och tryckande: Sara begynner framställa sina ädla grundsatser. Hvilken herrlig qvinnotyp, denna egoistiska, kallt beräknande varelse! Kärlekens andliga lifsgnista: resignationens idé är förkolnad, hvarje skymt af högre intressen är borta; det rena, ostörda vegeterandet blir här, liksom i Lucinde, högsta lefnadsprincipen. Och detta skulle vara lösningen af “de så allmänt i fråga komna tidens problemer eller något af dem”. Här skulle “tusenåriga osanningar” afslöjas; här är “räddningen af det sköna och oskyldiga i grunden af vår ande: det är upplifvandet af det i sanning goda, af det idealiskt förhoppningsfulla, som Gud tillåtit, emedan han skapat det: det är frågan, en gång, om försvaret af det enda på jorden, som för menniskan eger värde eller bör ega det: om en i årtusenden misskänd himmel.” Sådana äro förf:s förespeglingar; utförandet har blifvit det kolossalaste hån mot det sköna och oskyldiga i grunden af vår

  1. Såsom norm härvidlag nöja vi oss med att hänvisa till Schillers berömda yttrande om konstnärens förhållande till stoffet och formen. Såsom ett af nyare tiders mest lysande exempel på att denna norm blifvit följd, skulle vi vilja anföra Feuillets Monsieur de Camors.