nattvardskalk står framför lammet och derbakom höjer sig en tregrenig stängel, som vid hvarje sida prydes med två mindre och midt öfver med en större lilja. En dufva sitter å hvarje sida om och en sådan öfverst på den mellersta liljan. Detta parti omgifves af sexton rundbågar, hvilkas svicklor fyllas med trebladiga rosor. Kring kanten läses mellan två släta ringar: sigillvm. civitatis. wisbycensis. Detta sigill visar sig både till arbetets finhet och bokstäfvernas drag vara något ehuru ej mycket yngre än landets stora insegel.
Till staden hörde äfven ett annat sigill, som likaledes är rundt och håller 0.1.6 i tvärmått. I midten föreställes ett lam utan gloria. Framför lammet ses en kalk och bakom detsamma en tregrenig stängel med en liten lilja å hvarje sida och en stor å midten. Der märkas jemväl tre dufvor. Detta parti omfattas af tio rundbågar, och deröfver står en spetsig sköld. Kring kanten emellan två perlringar läses: secretvm civitatis wisbycensis. Samma sigill tyckes vara samtidigt med det nyssbeskrifna.
Staden hade jemväl ett rundt sigill, hvilket håller 0.1.1 i tvärmått. Deri står ett lam med rundgloria och derbakom ses en fana med korsprydd stång och fyrtungig duk. Omkring kanten läses emellan två perlringar: signvm. wisbycense. Detta sigill är snarare äldre än yngre än de två sistberörda. Här behöfves knappast nämnas, att, liksom lammet betecknar Christus, de tre dufvorna antyda Gudfader, son och den helige ande i den ljufvaste förening.
Sigiller, signeter eller insegel, som på medeltidens Latin kallades signa, sigilla och secreta samt jemväl insignia, begagnades till bekräftande af rikens, landskaps,
