Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
S. Nikolaus.

Ruinen af denna klosterkyrka, som varit en af de ansenligaste och den nordligaste helgedom i Wisby, företer ett treskeppigt långhus och ett fyrkantigt kor med tresluten altarvägg. Tio pelare i två rader uppbära långhusets takhvalf. Mellanskeppet och koret äro nära dubbelt bredare och något högre än sidoskeppen. Omgifningsmurarne ha till det yttre temligen höga socklar, hvarifrån fina hörn- och mellanpilastrar uppgå, och vestra gafvelmuren och båda sidomurarne förstärkas till det inre med hörn- och sidopilastrar samt halfkolonner, hvilka motsvara pelarna och tillika med dem uppbära förenings- och skiljebågar. Koret, som utvändigt förstärkes med fyra sträfpelare öfver hörn, visar tydliga spår efter ett takhvalf. Å långhusets södra sidomur nära vestra ändan finnes en ingång och en sådan nära midten af dess södra och norra. Öfver vestra ingången ses ett rundfönster och midt deremot å norra sidomuren två rundbågiga fönster jemte hvarandra. I hvarje bland de följande hvalfafdelningarna, med undantag af den nästsista åt öster å norra sidomuren, märkas å hvardera dels två rundbågiga dels ett spetsbågigt fönster. Den vestra gafvelmuren har trenne, men den östra tvenne spetsbågiga fönster, af hvilka de förra motsvara mellan- och sidoskeppen och de sednare blott sidoskeppen. Å korets hvarje sidomur finnes ett spetsbågigt fönster och å altarväggen tre sådana, således tillhopa fem. Byggnaden består af huggen och tuktad kalksten med ringa inblandning af tegelsten.