Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
S. Nikolaus.

Ruinen af denna klosterkyrka, som varit en af de ansenligaste och den nordligaste helgedom i Wisby, företer ett treskeppigt långhus och ett fyrkantigt kor med tresluten altarvägg. Tio pelare i två rader uppbära långhusets takhvalf. Mellanskeppet och koret äro nära dubbelt bredare och något högre än sidoskeppen. Omgifningsmurarne ha till det yttre temligen höga socklar, hvarifrån fina hörn- och mellanpilastrar uppgå, och vestra gafvelmuren och båda sidomurarne förstärkas till det inre med hörn- och sidopilastrar samt halfkolonner, hvilka motsvara pelarna och tillika med dem uppbära förenings- och skiljebågar. Koret, som utvändigt förstärkes med fyra sträfpelare öfver hörn, visar tydliga spår efter ett takhvalf. Å långhusets södra sidomur nära vestra ändan finnes en ingång och en sådan nära midten af dess södra och norra. Öfver vestra ingången ses ett rundfönster och midt deremot å norra sidomuren två rundbågiga fönster jemte hvarandra. I hvarje bland de följande hvalfafdelningarna, med undantag af den nästsista åt öster å norra sidomuren, märkas å hvardera dels två rundbågiga dels ett spetsbågigt fönster. Den vestra gafvelmuren har trenne, men den östra tvenne spetsbågiga fönster, af hvilka de förra motsvara mellan- och sidoskeppen och de sednare blott sidoskeppen. Å korets hvarje sidomur finnes ett spetsbågigt fönster och å altarväggen tre sådana, således tillhopa fem. Byggnaden består af huggen och tuktad kalksten med ringa inblandning af tegelsten.