Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
176

från golfplanen uppgå på kragstenar och framte bägarlika och löfprydda kapitäler samt hålkälade kransar. De sistberörda pelarne ha å östra gafvelmuren motsvarande kragstenar, hvilka äro liksom pelarnas kransar hålkälade. I långhusets sydvestra och nordvestra hörn uppstå rätvinkliga och tvåsprångiga pilastrar. I långhusets sydöstra och nordöstra hörn höja sig smärta kolonner, som utan baser börja vidpass 2.0 öfver golfplanen och sluta med bägarlika kapitäler. Der ha naturligtvis stått hörnaltaren.

Förenings- och skiljebågarne äro mycket spetsiga och lika breda som pelarne, och alla äro skarpkantiga. Derifrån böra följande undantag göras. De två föreningsbågarne, hvilka uppbäras af de östligaste pelarna och de motsvarande kragstenarna å den närmaste gafvelmuren, ha afskurna hörn. Halfkolonnerne, som å sidomurarna motsvara de östligaste pelarna, uppbära tillika med desamma fina skiljebågar, af hvilka hvardera prydes med en karnisstaf mellan två hålkälar. Både å sido- och gafvelmurarna märkas kantbågar, som äro rätvinkliga, men för öfrigt finnas inga sådana. De två vestligaste hvalfafdelningarnas kantbågar äro halfrunda, men de öfrigas lågspetsiga. Korshvalfven, hvilka sakna korsbågar, ha högspetsiga, raka och uppåtgående kappor.

Hvardera af korets sträfpelare, som sakna afsatser och betäckas med rösten, håller 5.0 i framsprång och 3.5 i bredd. Triumfbågen, hvilken bestått af en temligen grof karnisstaf med omgifvande hålkälar, har hvilat på smärta halfkolonner, hvaraf betydliga lemningar äro öfriga. I korets fyra vinklar, som motsvara sträfpelarna, ses vackra lemningar af rundstafvar, hvilka, nära 3.0 från golfplanen, uppgått från