Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
183

omfattningar, pelarrader, pilastrar, samt förenings- och skiljebågar af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten, kapporna af kalkflisor; dock bestå vestra gafvelröstets rosiga fördjupningar af röd tegelsten, och i korets sidomurar och takhvalf förmärkas några lemningar af sådan tegelsten. Yttre dörromfattningarne utgöras af slipad kalksten. Den stora fönsterrosen öfver sydvestra ingången är fint arbetad af tretton stycken. Lemningar af fönsterposterna och rosverken visa, att de varit fina och med omsorg arbetade af kalksten. Här bör anmärkas, att pelarnas stammar äro grofhuggna, och att de varit afrappade.

Utanför norra sidoskeppets nordöstra trappa har, såsom vi omnämnt, en hög utbyggnad legat, hvilken inunder haft ett tunnhvalf med vederlag i söder och norr och derpå ett högt rum med korshvalf. För öfrigt märkas å långhusets hela norra sidomur spår efter en omgång, som varit betäckt med korshvalf, och sträckt sig genom nedra delen af nyssberörda utbyggnad, och troligtvis tillhört en fyrkantig klostergång, hvarmed den igenmurade ingången å korets norra sidomur stått i förening.

Ehuru det kan af ofvanstående klarligen inses, att hela kyrkan ej tillkommit på en och samma tid; så anse vi oss böra något närmare skärskåda hennes förhållanden. Vi skola slutligen nämna vår mening i afseende på kyrkans ålder.

Det visar sig, att långhusets vestra och mellersta tredjedel äro äldre än dess östligaste hvalfafdelning och koret. Vestra gafvelmurens två och södra och norra sidomurens tre pilastrar äro väl något lika de nästsista åt öster, deremot i högsta grad olika de östligaste.