helgedom, hvilken tillhört Dominikanernas kloster, blifvit 1097 uppförd. Dominikanerorden, som stiftades 1207 och stadfästades 1216, inkom 1220 i Sverige [1]. Väl föregifves, att kyrkan blifvit af tyska handlande och sjöfarande uppförd och derför andrages det barnsliga beviset, att S. Nikolaus föreställes å den sydvestra portalens dörrfält; men då S. Augustinus står till höger om samma helgon, så torde deraf inses, att bröderne invigt sin kyrka till beggedera, och att, om de gifvit henne namn af den förre för vinnande af rikare gåfvor, de ha såsom predikaremunkar ej derföre mindre värderat den sednare. Det kan således ej rimligtvis antagas, att denna helgedom uppstått före 1220. Då priorn och predikaremunkarne i Wisby redan 1245 fingo ett bref af påfven Innocentius IV, torde kyrkan under denna mellantid uppstått [2].
Koret, som med sina tunna omgifningsmurar, smärta sträfpelare samt höga, spetsiga, blad- och rosprydda fönster röjer en blomstrande spetsbågsstil, har troligtvis uppstått kort före 1400. Långhusets tillbyggnad har förmodligen blifvit verkställd i förening med korets uppförande; ty den förra kan omöjligen vara yngre än det sednare. Således kan tiden för långhusets tillbyggnad och de rundbågiga fönstrens utvidgning ungefärligen angifvas.
Pelarne äro, såsom vi ofvanföre visat, mycket yngre än omgifningsmurarne, och de kunna enligt vår öfvertygelse ej vara äldre men väl yngre än långhusets tillbyggnad och korets tillkomst. Å södra radens
