kall rådman, hvilken dermed hade befattning [1]. Det vill synas, som samme författares yttrande haft på vederbörlig ort ett ganska godt inflytande; ty denna lika dåraktiga som skamliga vandalism inställdes. Skada, att rådmannens namn förtegs, ty den förstörande råheten bör andra till varning afslöjas.
Redan 1747 utgaf Wallin grundritningar af denna ruin och i sednare tider ha tre andra författare bekantgjort sådana deraf, men ingendera af desamma är fullt riktig. Derjemte har Linnerhielm, Klingwall, Ankarsvärd, Säve och Herholdt tagit perspektiviska teckningar af samma ruin. Ehuru de sistnämndes teckningar äro med utmärkt skicklighet utförda, så fås deraf ej något klart begrepp om kyrkans egentliga förhållanden. Härtill är orsaken lätt att förklara. Man kan svårligen af perspektiviska teckningar rätt uppfatta en så beskaffad byggnad som den ifrågavarande. Ja, man måste noga betrakta sjelfva ruinen till alla dess delar, innan man får ett klart begrepp om hela dess anordning. För öfrigt är denna helgedom sådan, att den hvarken till sitt yttre eller inre kan göra något starkare intryck genom sina perspektiviska förhållanden. Det vissa är, att en sakkunnig finner sig allrabäst vid noggranna beskrifningar och geometriska ritningar, då fråga är om konstmessigare byggnadsverk i synnerhet om sådana som Helgeandskyrkan.
- ↑ Linnerhielm, Bref under nya resor i Sverige, S. 137, 138.
