Tornets omgifningsmurar, hvilka äro ungefär 55.0 höga, ha förmodligen uppburit en ansenlig spira.
Långhusets inre bredd utgör i vester 54.2, i öster 55.6 samt längd 58.9. Fyra pelare i två rader ha med motsvarande kragstenar å omgifningsmurarna uppburit nio korshvalf. Af mellan- och sidoskeppen, som blifvit bildade på sådant sätt har det förra varit något bredare än de sednare, men alla jemnhöga. Pelarne ha helt och hållet blifvit nedbrutna, men kragstenarne å sido- och gafvelmurarna och trenne små sådana i hörnen qvarsitta. Lemningar å sido- och gafvelmurarna visa, att förenings- och skiljebågarne varit ensprångiga och skarpkantiga samt 2.0 breda. Å sidomurarna ses halfrunda kantbågar och sådana märkas öfver torn- och triumfbågen. Sidoskeppen ha såsom smalare både i vester och öster haft spetsiga kantbågar. Alla dessa kantbågar ha hållit ungefär 0.5 i hvarje sida. Kantbågar ha, såsom lemningar visa, jemväl kastat sig öfver förenings- och skiljebågarna. Äfven qvarsitta ej obetydliga lemninger af hvalfsvicklorna. Häraf inses, att pelarnas föreningsbågar och mellanskeppets skiljebågar varit halfrunda, men sidoskeppens skiljebågar spetsiga. Denna anordning har onekligen tillkommit för att minska utåttryckningen af sidoskeppens takhvalf och för att försätta alla slutstenarna i lika höjd med hvarandra.
På midten af södra sidoskeppets vestligaste hvalfafdelning finnes en stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida haft två kolonner mellan rätvinkliga murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Kapitälerne äro bägarlika och öfver kolonnerna löfprydda, men öfver murhörnen slätta. Kransarne äro hålkälade. Kolonnerne motsvaras af
