Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
228

korsarmens gafvel- och sidomurar samt de två vestra pelarna med närmaste föreningsbågar hvilar tornet, som är fyrkantigt och företer spår efter två afdelningar.

Triumfbågen, hvilken är nära lika bred som pelarnas mellanrum, har halfrund betäckning. Sidorna, som sakna framsprång, ha dynstenar, hvilka mycket lidit af vittring, men haft, såsom det tyckes, karnis och rundstaf samt hålkäl och äro ungefär 1.5 höga. Betäckningen är ganska bred och skarpkantig. Koret, hvars bredd är alldeles lika med triumfbågens, har ett qvadratiskt korshvalf med stora rundstafviga korsbågar, som i vester hvila på kragstenar, men i öster på väggfasta hörnkolonner, hvilkas baser och kapitäler förvittrat. Utsprånget betäckes med ett halft hjelmhvalf.

Omgifningsmurarne sakna både yttre och inre sträfpelare och pilastrar. Kyrkans alla socklar utgöras af en skråkant och derpå en temligen grof rundstaf. Å skeppets och korsarmarnas samt korets omgifningsmurar, som mycket lidit genom tidens och snikenhetens åverkan, märkas inga spår efter gesimser. Å utsprångets ringmur ses deremot lemningar af ganska ovanliga taklister. Öfver små hålkälade rundbågar, hvilka uppbäras af knoppar, framstå fyrkantiga och afsnedade kragstenar, som hålla nära 1.0 i hvarje sida och ha ungefär samma afstånd från hvarandra. På dessa kragstenar, hvilka framspringa 1.5, måste afrundade sträckstenar legat. Dylika krag- och sträckstenar äro på gamla byggnader mycket sällsynta; dock finnas sådana å koret vid Knutsker på Bornholm.

Skeppets inre sträckning i söder och norr utgör 48.0 och i motsatt riktning 50.0, den södra och norra korsarmens framsprång 12.3, den vestra 14.0,