Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
235

leder vidare i skeppets södra sidomur åt öster och har inåt mot norr en rakspetsig bågöppning. Derifrån vänder sig samma gång inuti södra korsarmens vestra sidomur, och har derå en raksluten ljusöppning inåt mot öster samt en liten glugg utåt mot vester. I södra ändan af denna gång ha några steg nedfört till en annan, hvilken sträcker sig från vester till öster genom den södra korsarmens fönsterpelare, men saknar fortsättning i motsvarande fönstersmyg. Denna gång upplyses i vestra ändan af en liten glugg utåt och den har tvifvelsutan haft öfver de branta fönsterplatterna inlagda bräder. Nära norra ändan af samma gång, som leder genom södra fönsterpelaren, kan man uppkomma på en flyttbar stege till en gång, hvarifrån tio förfallna steg uppföra till takhvalfven och tornet.

Från nyssnämnda ingång i norra korsarmens östra sidomur uppför en trappa åt öster, som sedan vänder sig åt söder och slutligen i sydost ingår på korets takhvalf. Denna trappa har en liten raksluten glugg åt norr och ett större rundbågigt fönster åt öster. För öfrigt finnas inga trappor eller gångar i skeppets eller i södra och norra korsarmens östra murar.

Bågöppningarne ha bröstningar, som äro 2.6 höga. De enkla bågöppningarne hålla i bredd ungefär 3.0, de tvådelade 7.0 och de tredelade 10.5, och alla från bröstningarna till vederlagen 4.5 i höjd. Gångarne sakna bröstningar i fönstersmygarna, men deremot måste ledstänger eller gallerverk varit der anbragta. De sneda fönsteromfattningarne ha nära de yttre murkanterna små rätvinkliga karmar, mot hvilka rutfacken vavit fastsatta, till följd hvaraf de yttre smygarne äro ovanligt små, men de inre deremot ofantligt stora.