tecken till någon beräkning att begagnas såsom försvarsverk, och att ett alldeles motsatt förhållande visar sig uti de tre nyssnämnda. Då vi med säkerhet veta, att S. Maria blifvit 1225 invigd, kan det med mycket skäl antagas, att S. Lars är mera än ett halft århundrade äldre. Korsarmarne vid Throndhjems domkyrka, hvilka äfvenväl innehålla gallerier, byggdes kort efter midten af tolfte seklet. Således torde S. Lars tillkommit ungefär på nämnda tid.
Vi ha ofvanföre visat, att tornet är vida yngre än kyrkan. Den tuktade kalksten, som finnes i kyrkans murar har vida mindre dimensioner och företer vida simplare ytor än den välarbetade, hvilken innehålles i tornet. Dessutom ådagalägga de stora och enkla ljudhålen, att tornet tillkommit för inrymmande af klockor, som vid kyrkans byggnad ej voro på Gotland brukliga. Framförallt märkas af nichfördjupningarna, hvilkas midtposter, bågar och ringar bestå af tegelsten, idel spetsbågsstil och ett ganska sent orneringsbegär. Vi kunna till följd häraf ej antaga, att tornet tillkommit förrän omkring 1400 och måhända ett halft sekel sednare.
J. Schoumacher påstår utan anförande af något slags bevis, att S. Lars varit en rysk kyrka [1]. Wallin uppger, att S. Lars varit en tysk kyrka och att hon blifvit byggd af köpmän, som, hemma i Wismar, handlat på Gotland. Såsom bevis härpå anföres, att vid nämnde helgedom funnits en kyrkoherde, hvilken kommit från Brandenburg [2]. Då gudstjensten förrättades på Latin, hvaraf presten merendels förstod ganska litet
