fornforskare renskrifvit och renritat ett och annat, men det allramesta af texten företer Thams egen handstil, och de fleste plancherne, som äro utförda i stor skala, röja ett helt annat sätt att rita än det, hvarmed Hilfeling utmärkte sig. Det är alltså mer än troligt, att Tham omarbetat Hilfelings gotländska anteckningar och förstorat hithörande plancher för att häftevis utge ifrågavarande delar liksom Göthiska monumenter i Bohuslän. Om således samma delar ej äro originaler, så ha de likväl mycket värde i synnerhet som Hilfeling af berörda plancher utarbetat och laverat några i större skala och som deri innehållas ej ovigtiga saker, hvilka saknas i de originaler, som finnas på kongl. biblioteket i Köpenhamn. Vi ha utförligare omnämnt Hilfeling, emedan han, ehuru konsthistorien var på den tiden en okänd vetenskap, förstod liksom Linné och Langebek före honom att göra mången iakttagelse af arkitektoniskt värde. Samme fornforskares korta anteckningar och små ritningar ha så mycket större intresse som flere af de konstverk, hvilka han skildrat, nu äro förstörda.
Karta öfver Gottland eller Wisby höfdingdöme, utgifven af friherre S. G. Hermelin, författad af C. P. Hällström, Premier-Ingeniör, 1805. Om denna karta behöfves blott sägas, att densamma tillhör nämnde friherres berömda kartverk öfver Sveriges provinser.
Bref under nya resor i Sverige af J. C. Linnerhielm. Stockholm, 1806. I qvartformat. Detta arbete innehåller å sidorna 133—148 några skildringar af Wisby och Roma kloster samt trakten deremellan och Klintehamn. Ehuru författaren onekligen hade mer än vanligt konstsinne, sakna dock hans anteckningar om Gotland allt konsthistoriskt värde, och plancherne af
