Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
273

denne helgedom har S. Hansgatan, som till betydlig del sträcker sig midt igenom staden, fåll sin benämning. Kyrkan har en egen märkvärdighet derföre, att lutherska prester på Gotland först deri uppträdde. Då biskopen i Linköping Hans Brask 1527 förrättade sin sista visitation på samma ö, blefvo de lutherska presterne uldrifna ur S. Hans’ kyrka af Pouel Sehested, hvilken då hade Gotland i förläning[1].

S. Hans’ kyrka har långt efter reformationen fått qvarstå, så att ett inventarium 1585 upprättades uti dithörande prestgård. Denne helgedom har egentligen blifvit omkring 1740 nedbruten, då man derifrån tagit sten för uppförande af ett ganska stort hus i närheten. Förstörelsen har dock länge derefter fortgått. Assessorn J. Dubbe har 1827 bortfört från S. Hans en ovanligt stor och prydlig liksten, som tillhört Herrmann de Ramen och hans husfru Margareta, döda 1355 och 1340, för att läggas utanför ett skröpligt grafkor i Follingbo[2].


  1. Necrol. Fr. min. in Wisby. Script. Rer. Dan. T. VI. P. 563. Strelow, S. 254.
  2. Wallin, Goth. saml. D. 1. S. 255. Säve och Bergman, Gotland och Wisby i taflor, S. 38.