Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21

Pag. 16 in octavo. Ej allenast för myntkännare utan äfven för konstforskare är denna afhandling af stort intresse. Gamla mynt äro nemligen ganska upplysande både i afseende på kultur- och konsthistorien.

A tour in Sweden in 1838, by S. Laing. London 1839. In octavo. Detta arbete innehåller uti 302—329 sidor anteckningar om Gotland. I åtskilliga afseenden äro dessa anteckningar läsvärda; men de historiska uppgifter och de arkitektoniska betraktelser, der göras rörande Wisby ruiner, väcka i hög grad förvåning, då de blifvit 1838 nedskrifna. Laing säger t. ex. om Helgeandskyrkan, att hon synes på intet sätt passande till christlig gudstjenst, och att den åttkantiga byggnaden tyckes ursprungligen varit ett tempel för en annan gudalära, och att ett kor tillkommit för att inviga det hela till kyrka. Han påstår, att Odens religion var i Skandinavien i full styrka i det tionde seklet, då Wisby var en stor stad och hade såsom gamla Upsala och Sigtuna tempel af sten, hvilka i konstnärskap ej öfverträffades af christna kyrkor, som vida sednare uppstått. Han säger jemväl, att Oden haft ett ryktbart tempel i Wisby o. s. v. Man behöfver icke veta mera om denne författares historiska och arkitektoniska uppgifter för att rätt bedöma desamma. Ingen har hittills bevisat, att våre hedniske förfäder kunnat bygga med sten och kalkbruk, ännu mindre hugga sådan och allraminst inslå stora takhvalf. För öfrigt var i konsthistorien redan 1838 så mycket skrifvet, att Laing borde vetat, det dubbelkapeller såsom Helgeandskyrkan finnas flerestädes, och att goda skäl kunna uppges för deras egenheter. Han borde ock skäligen kunnat inse, att Helgeandskyrkans alla hufvuddelar äro samtidiga, såsom