omkommit och blifvit i ovigd jord nedlagde, kors der upprestes för att påminna de förbigående om fällande af förböner till de hädangångnas själahjelp. Efter ryktbare mäns våldsamma död blefvo kapeller upprättade jemte sådana kors för att deri hålla förböner. Denna plägsed iakttogs efter Torkel Knutsons afrättande[1]. Att Valdemar Atterdag, ehuru samvetslös och blodtörstig, låtit å valplatsen, förmådd af vidskepelse eller hyckleri, uppsätta ett kors och ett kapell, är väl sannolikt; men härvid bör anmärkas, att Solberga kloster, som låg i närheten, hade tillkommit mer än hundra år, innan nämnde konung hemsökte Gotland och plundrade Wisby.
I nordost från ringmuren ses en fornlemning, hvilken, ehuru ryslig, förtjenar att omnämnas. Det är bekant, att grofva missgerningsmän, som begått nesliga brott, fordom hängdes, hvadan galgar stodo ej allenast vid städerna utan jemväl å landsbygden. Ännu för få årtionden sedan ha utanför Skanstull i Stockholm sedelförfalskare blifvit på berörda sätt afrättade. Galgarne, hvilka merendels utgjordes af tvenne uppresta stockar med ett sammanbindande tvärträ, men vid större städer af trenne stockar uppställda i trekant och förenade med lika många tvärträ, ha hyfsningen till heder försvunnit; så att endast höjderne, hvarest dessa fasansväckande timmerverk stått, ännu bibehålla sina benämningar af Galgberg och Galgbackar. Det tyckes dock ej sakna intresse att se, huru en galge i en aflägsen forntid var beskaffad. Wisby är troligtvis den enda stad i hela Norden, hvarifrån en dylik fornlemning visar sig på ungefär 1000 stegs afstånd.
- ↑ Stora Rimchrönikan, Script. Rer. Svec. T. I. S. II. P. 32.
