Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/410

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

å södra och en å östra sidan ersatt med ett trästycke. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Flere lemningar af skålvirke qvarsitta i gluggarnas inre betäckningar. Tornet, hvars södra liksom norra sida utvändigt har vid försla afdelningens slut en stark indragning, uppbär en hög spira, som frän fyrkant öfvergår i åttkant.

I kyrkan står en rund kalkformig dopfunt af kalksten. Foten och mellanstycket äro slätta. Skålen har enligt vanligheten sexton blad och omkring kanten en liten hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.3 och skålens yttre tvärmått 2.4.

I kyrkan ses flere vägg- och takmålningar, hvilka visa sig vid närmare granskning vara blott halftannat sekel gamla.

Från medeltiden saknas underrättelse om kyrkans ålder. Då likväl hela byggnaden röjer äldre spetsbågsstil, tyckes det kunna med temlig säkerhet påstås, att densamma tillkommit omkring midten af trettonde seklet.

I kyrkogårdens nordöstra hörn finnes en stor port, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf. Yttre omfattningen har hålkälade dynstenar och derpå en spetsbåge. Inre omfattningen är likadan, men saknar sådana kransar. I hvarje insida ses en lång sittnich med lågrakspetsig betäckning. Porten har höga rösten och kroppåstak med vattenfall åt vederlagen. I kyrkogårdens södra sidomur märkes en port med lågrakspetsig betäckning. Den yttre omfattningen är ensprångig och rundbågig, den inre tvåsprångig och spetsbågig. I hvarje insida finnes en sittnich med lågrakspetsig be-