Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/421

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

67

äro alldeles likadana. Andra afdelningen har åt öster en spetsig hjelpbåge, hvars bredd är lika med densammas sträckning i söder och norr.

Stegar uppföra till tredje afdelningen, som har å hvarje sida två stora gluggar. En smärt midtkolonn med bägarlikt kapitäl uppbär i hvarje glugg tvenne små spetsbågar. Midtkolonnerne å södra sidan äro i behåll, men en sådan å vestra, en å norra och en å östra äro ersatta med trästycken. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Å alla de yttre mursidorna finnas vid gluggarnas bottenstycken skråkantiga indragningar. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

På ett muradt altarbord ligger en hålkälad skifva af oslipad kalksten. Dithörande altarprydnad, som består af fin sandsten, föreställer Abrahams offer. Denna prydnad, hvarå Christian IV:des namnchiffer ses uti en sköld, är hållen i dålig barockstil och röjer ett klent arbete.

I kyrkan står en kalkformig dopfunt af kalksten. Foten är inåtsvängd och afslutas med en ring. Skålen är nära halfklotformig, och dess sidor prydas med elfva trebladiga fält och deröfver sträcker sig omkring kanten en hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.9 och skålens yttre tvärmått 2.8.

Ett stort triumfkors hänger på skeppets norra sidomur. Christus, som är helupphöjd, har naturlig storlek bart hår och en spik genom båda fötter. Bakom Christi hufvud ses en målad korsgloria. En stor segerkrans, hvilken omgifver hela bilden, prydes i yttre kanterna med liljor. Korsets ändar utmärkas med fyr-

5*