70
stånd i skeppets sidomurar för att rätt uppbära detsammas östra gafvelröste. Man har derföre i sednare tid uppfört en myckel grof sträfpelare vid östra ändan af skeppets norra sidomur. Der liksom mångstädes på Gotland finnes i tornets första afdelning ett spannmålsmagasin.
I kyrkogårdens södra sidomur märkes en stor port, hvilken betäckes med ett tunnhvalf. Den yttre omfattningen är skarpkantig och spetsbågig med hålkälade dynstenar, men den inre skarpkantig och rundbågig utan sådana. En lång lågrakspetsig sittnich finnes i hvarje insida. Porten består af huggen och tuktad kalksten och har vanligt kroppåstak med vattenfall åt vester och öster. En lika stor och alldeles likadan port ses uti kyrkogårdens norra sidomur.
Några hundra steg nordost från kyrkan står å södra sidan om vägen till Bunge ett ringkors af kalksten. Den vestra sidan är huggen, men den östra ohuggen. Åt vester på stammen märkes en fyrbladig ros. Åt samma håll på öfverstycket äro två hjertan inhuggna och på hvarje arm ett sådant, hvilka alla ha spetsarne inåtvända. Ringen bildar mot korset genombrutna vinklar. Både i korsets vinklar och å armarnas samt öfverstyckets hörn ses halfrunda knoppar. Korsets hela höjd utgör 8.2, armarnas längd tvärsöfver 5.3, stammens bredd 2.9, öfverstyckets bredd 2.1, armarnas bredd 1.6 och korsets tjocklek 0.3.5.
Från den högbelägna vägen, som går söderut ½ mil från Rute till Vallavik, öppna sig åt öster och strax derefter åt söder utsigter, hvilka täfla med de vackraste i Blekinge. Trakten är bergig och skogig och åkrarne höljas af kalkstensklapper. Vi stannade vid
