Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/433

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

79

hvaraf man inkommer i andra afdelningen. Der ses åt söder en liten smal raksluten ljusöppning och åt öster en spetsig hjelpbåge med afdelningens bredd. Sedan fortgår trappan till norra ändan af vestra och inför i norra sidomuren, hvari en raksluten ingång öppnar sig till ett bjelklag. Denna låga afdelning har åt söder en liten fyrkantig ljusöppning. Längre upp på trappan i den sistberörda sidomuren märkes en likadan ingång, som äfven ledt till ett bjelklag, och deröfver finnes ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i vester och öster.

Sedan vänder sig trappan i östra sidomuren, då man mot midten inkommer i öfversta afdelningen, hvilken har två gluggar å hvarje sida. Dessa gluggar, som ofelbart haft midtkolonner samt ut- och invändigt bågformiga omfattningar, äro afbrutna, och blotta remstycken utgöra deras betäckningar. Tornet uppbär en temligen hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant. Kort efter år 1740 nedslog åskan och splittrade spiran utan att antända. Derpå uppfördes, såsom det berättas, en helt olika och vida lägre spira. Måhända har vid detta tillfälle tornets öfra del blifvit skadad och derefter afbruten. Åskan har äfven 1797 nedslagit i spiran, hvarifrån några bräder lösrycktes, men ingen antändning inträffade.

På ett muradt altarbord ligger en grofslipad skifva af kalksten. Derpå står en altartafla, som är illa arbetad af fin sandsten i rococomaner och föreställer nattvarden. Denna altarprydnad har 1689 tillkommit.

I kyrkan ses en kalklik dopfunt af kalksten. Foten är inåtsvängd. Skålen har kullrig botten och nära lodräta sidor med grunda och tomma arabiska bågar. Hela höjden utgör 2.9 och skålens yttre tvärmått 2.4.5.