Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/435

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

81

med rundstafvar. Ett murhörn å hvarje sida derutanför uppbär en hög spetsbåge med hålkälade kransar. Murhörnen och bågen derpå äro afkantade. Inre omfattningen är rätvinklig med hålkälade dynstenar och högspetsig båge. Till rösten i vester och öster sluter sig en vanlig betäckning.

I vestra sidomuren af kyrkogården finnes en stor port, hvilken uppbär ett tunnhvalf och inrymmer en lång lågrakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen är spetsig med rundstafviga kanter och karnisade dynstenar. Inre omfattningen har rätvinkliga sidostycken, hvarpå dynstenar, som bestå af en hålkäl emellan två rundstafvar, uppbära en lågspetsig och stafprydd båge. Ett högt röste i vester och ett i öster uppbära ett kroppåstak.

I norra sidomuren af kyrkogården inför en stor port, hvilken betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster och i hvarje insida ses en lågrakspetsig sittnich. Yttre omfattningen är högspetsig och stafprydd med karnisade och rundstafviga dynstenar. Inre omfattningens sidostycken äro rätvinkliga och dithörande dynstenar utgöras af en hålkäl mellan två rundstafvar, och en lågspetsig båge derpå är stafprydd. Rösten, som höja sig i söder och norr, uppbära ett vanligt vattentak.

Alla dessa portar äro uppförda af huggen och tuktad kalksten och hållna i spetsbågsstil, och de tyckas vara ungefär lika gamla som sjelfva kyrkan.

Nära utanför kyrkogårdens nordvestra hörn jemte landsvägen står en ganska ovanlig fattigbössa, hvilken har likhet med en kort kolonn, som saknar bas, men har tärningformigt kapital. Skaftets nedra del står i

6